En råsten

Minns ni gemmologikursen? Det var ju ett tag sedan vi gick den men det är inget man glömmer i första taget, sådant sitter i liksom. Hur som helst var avslutningen på hela härligheten att man skulle få slipa sin egen sten. Från råsten till färdigslipad och polerad klenod med en miljard facetter. Tänk så många möjligheter att trampa i klaveret när man ska slipa alla de där!? Oftast är de inte så himla stora heller så det gäller att ha pigga ögon. Som om det inte skulle vara tillräckligt är stenarna heller inte alltid lika hårda runtom vilket gör att rätt var det är drar en facett iväg eftersom stenen helt plötsligt var lite mjukare på just den lilla millimetern.

Tro mig, jag har provat.

Nåväl, nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Än så länge har jag slipat halva stenen och på onsdag är det dags för resten. Alltså resten av alla facetterna och den här gången är det ovansidan som ska slipas och de facetterna är ännu mindre. Läcker jag vad jag tänker? Att det är jättekul och spännande på alla sätt och vis men jag vet ju att det är mission impossible att lyckas med alla de där infernaliskt pyttiga facetterna. Tur i alla fall att jag valde den största stenen som fanns att välja på. Då har jag i alla fall en sportslig chans att se dem.

Valet föll på en Turmalin. Du vet den där stenen som finns i alla möjliga färger och ibland till och med är flerfärgad. Det blev en rosa den här gången. Inte just för att jag gillar rosa men den stenen var som sagt störst. Sedan ska jag villigt erkänna att det var en fin rosa färg så det var ingen uppoffring att välja den.

Jag lämnar ämnet här som en tvättäkta cliffhanger. Fortsättning följer…

 

Du vet väl att du hittar alla smycken i min webshop? Välkommen in till www.daybreakcraft.se och titta!