Livet går vidare

Solens strålar väcker oss till en ny dag, dagen efter terrordådet i Stockholm. Hjärtat är tungt och ute i affärerna möts man av stora svarta bokstäver som skriker ut ”Terror” och ”En gripen”. Men det är inte allt, det finns också plats för det goda. Så många människor har under det senaste dygnet visat prov på godhet och medmänsklighet att jag blir alldeles varm och får ett litet löjligt leende på läpparna när jag tänker på det. Jag blir riktigt stolt och rörd över hur vi har hanterat detta. Hur vi hyllar polisens insats och över att se att kronprinsessan står i tårar vi Drottninggatan. Vi är inte alls det där kalla och stela folket som vi alltid säger att vi är, det har vi visat med all önskvärd tydlighet. Vi är starka och vi låter oss inte nedslås av detta. Vi har en godhet och värme som både räcker till oss själva och andra! Och jag får en klump i halsen bara när jag skriver detta.

Förväxla inte detta med att jag tycker att vi ska krama terroristerna och visa förståelse för att de haft trasiga leksaker när de var små, det skiter jag fullständigt i! Det ger dem inte rätt att döda och skada oskyldiga människor. Inget gör det. Någonsin. Det får inte styra våra liv för då har de vunnit. Men det gjorde de inte idag, det har vi visat dem.

Idag blev en bra dag på många sätt och jag känner stor tacksamhet för det. Tacksamhet över att livet går vidare och att jag får gå på stenmässan tillsammans med likasinnade. Att vi alldeles kan tappa tid och rum när vi står där och stirrar ner i den lilla lådan med vackra stenar. Att vi tappar bort varandra på en yta stor som en gympasal men snabbt igen hittar varandra när vi lyfter blicken från facettslipningen. Att tillsammans stå och beundra en sten som för många kan förväxlas med en sten från parkeringen men vi vet att det är en som kan bli fantastiskt vacker om man väljer att slipa dem. Eller att bevara den som den är för att plocka ner den från fönsterbrädan ibland och hänfört berätta för vänner vad det är de ser.

För mig är detta en fascination för stenar men också för naturens storhet, för dess skönhet som den låter oss ta del av. Kan vi bara stanna upp, öppna ögonen och titta oss omkring finns det där för oss att se.

Det är detta jag vill förmedla med mina smycken.

Detta är inlägg 34 av 100 i inititiativet #Blogg100 som går ut på att skriva ett blogginlägg om dagen med start den 5 mars 2017.

Kommentera