Skönheter

Ibland snubblar man över stenar och undrar förbryllat hur man lyckats missa dessa skönheter? Fast till mitt försvar kan vi ju ledigt erkänna att det finns ganska många stenar på planeten och då pratar vi inte gråstenen hemma på parkeringen. När man tänker en sväng till på det kanske man ändå kan bli förlåten för det. Hur som helst, helt plötsligt finns den bara där.  Bilder är bilder och inte verklighet men man känner liksom på sig att man har något vansinnigt vackert framför sig. Snabbt klickar man hem dem och går sedan som en äggsjuk höna och svärmar runt brevlådan tills paketet behagar dimpa ner i lådan.

Det är många gånger det har Åh!-ats och Wow!-ats hemma i köket över fantastiskt vackra pärlor. Vi kan väl säga som så att det inte är alla gånger resten i familjen har delat min fascinationen för de små pärlorna. Vid närmare eftertanke är det ganska sällsynt. Men det gör inget, jag tvingar dem att beundra de små skönheterna i alla fall. Precis som jag tvingar dem att beundra det färdiga smycket när jag är klar med det. Fast när jag kom hem med min första egenslipade sten var nog alla imponerade.

Andra pärlor kanske inte väcker en wow-känsla vid första anblicken. Där kan det snarare vara så att man ser att i rätt sammanhang kan det bli riktigt kalas. Så var fallet med afrikansk turkos. Kan te sig lite rörig med alla dess färger till en början men tillsammans med de rätta kompisarna blir det ursnyggt.

När det var som mest att göra i november-december hade jag också ett riktigt kreativt flow och gjorde en hel del nya smycken. Varför inte liksom? Den afrikanske turkosen gifte jag ihop med en guldbrun jaspis och bronsfärgade pärlor. Slutresultatet av armbandet fick exakt dem känslan jag hade sett framför mig innan. Armbandet ligger inte uppe i butiken ännu utan står i kö för att bli fotograferad. Så håll utkik i en webbutik nära dig för snart kommer det upp!

 

Du vet väl att du hittar nästan alla smycken i min webshop? Välkommen in till www.daybreakcraft.se och titta!