Är någon emot mig?

Bild lånad från Pixabay

Ni vet när man ska ta tag i en fråga som har legat bortglömd alldeles för länge? Man är inte alls pepp på att ta tag i det men så samlar man ihop lite vuxenpoäng någonstans ifrån och tänker att idag är dagen det ska hända. Man kavlar upp ärmarna och har målet klart! Med kroppen full av energi, som lyst med sin frånvaro det senaste kvartalet, känner man att idag kan inget stoppa mig.

Så kommer man äntligen fram efter att ha suttit i telefonkö längre än vad som är hälsosamt. -”Jo kul att höra ifrån dig men detta gör du via webben”. Okej… Går in via webben för nu ska det bli gjort. Oj, du måste ha detta först. Hmpff… Försöker lösa den frågan via den andra hemsidan. Nej det alternativet du måste välja finns inte, återvänd till start utan att passera gå. Här djupandas man lite och försöker känna solen i magen. Men jag ger mig inte så lätt!

Hittar ett annat sätt efter mycket letande, att fylla i en blankett. Sorry, du har inte det nödvändiga programmet på denna datorn. Här djupandas man tills man blir yr men sätter in den berömda envisheten och tänker att fasen, det ska bli gjort idag, skam den som ger sig. Byter med andra ord dator, letar fram blanketten, laddar ner den och är redo. Då finns inte alternativet jag behöver.

Igen kan i alla fall säga att jag gav mig utan strid.