Äntligen

Black Peace

Som vi har längtat efter detta! Eller ja… jag har i alla fall, som sjutton! I måndags när värmen äntligen kom och jag vände upp ansiktet mot solen och kände hur den värmde kinden. Den känslan som man varit utan i flera månader och jag är helt salig. Är ute så mycket jag kan, blir grinig när jag måste vara inne och laga middag för att inte tala om tvätta och städa huset, det går fetbort. Ett sätt att kompensera för det är att få barnen att göra det istället. Det går sådär men jag ger inte upp i första taget. Så länge jag får vara ute är det värt ett försök.

Detta är inlägg 60 av 100 i inititiativet #Blogg100 som går ut på att skriva ett blogginlägg om dagen med start den 5 mars 2017.

2 Comment

  1. Ingela says: Svara

    Först igår gick isen på vår sjö. Den segaste våren på länge. Alla ville vara ute och mysa i solen. Till och med ett svampar som häckar här tjoade av glädje. Nu håller vi tummarna för att det blir en superfin sommar.

    1. admin says: Svara

      Så härligt med värmen!

Kommentera