More than meets the eye

Det här hårspännet heter Crispy och finns i en webshop nära dig, såklart. Namnet har det fått just för att utseendet på det är så krispigt och fräscht med färgerna vitt, ljuslila och grågrönt. Det var den känsla jag ville ha i bilden på spännet och en riktigt krispig vintermorgon packade jag ner spännet tillsammans med kameran och drog ut till skogs med mina vapendragare.

Hundarna och jag väljer den klippiga skogen, där det inte ens finns stigar. Här brukar vi med andra ord vara helt själva och det passar utmärkt idag. Efter en stunds promenad ser jag den perfekta vitmossekudden och börjar direkt försvara den så att någon av mina fyrfota vänner inte ska komma på tanken att trampa ner den och dess perfekta frosttäcke. Ställer mig således bredbent över den och börjar packa upp spännet, lägger tillrätta, plockar fram kameran, kollar ljuset och gör de rätta inställningarna.
En bild hinner jag ta och sedan dunsar det till i buskarna. Grannarnas osnutna slyngel till unghund (liten fralla) har lämnat sina människor åt deras öde på klipporna till förmån för oss. Hozz (stor schäferhanne) står bredvid mig för att övervaka den spännande mosskudden och jag grabbar direkt tag i hans halsband. En säkerhetsåtgärd då jag inte vet om slyngeln hunnit bli könsmogen. Slyngeln och Sanya (stor vit herdehundstik) struntar högaktningsfull i mosskudden till min förtjusning. Med ena handen i Hozz halsband och två hundar rumlandes runt i ljungbuskarna intill höjer jag kameran med enhandsfattning och knäpper av ett kort till i farten innan jag packar ihop, samtidigt som jag slänger ett öga på slyngeln så han inte bröstar upp sig för mycket mot Sanya.
Sent omsider dyker slyngelns människor upp, glada i hågen och totalt ovetandes om våra prövningar bland ljungbuskar och mosskuddar.
Men bilden fick precis den känslan jag ville ha, även om jag var lite svettig efteråt.

Detta är inlägg 22 av 100 i inititiativet #Blogg100 som går ut på att skriva ett blogginlägg om dagen med start den 5 mars 2017.