Andra dagen

Handen upp alla som precis lyckats ta sig igenom den andra dagen på vald saltgruva efter ledigheten. Bra jobbat, grattis till er!

För det är i sanning en prestation. Många kan förledas tro att den första dagen när väckarklockan ringer snudd på mitt i natten är den värsta men icke. Då är det mer som ett avbrott i rutinen och kan vara lite spännande att prova. Nåja… Ni fattar. I ren chock går man upp, vinglar iväg till bilen och det hela avlöper utan större kriser. Kvällen kan också funka bra för insikten har fortfarande inte hunnit sjunka in. Att det är så här det ska vara nu, ända fram till påsk om vi ska vara petiga.

Andra morgonen när väckarklockan ringer är en helt annan historia. På något sätt har ett platt IKEA-paket levererats till sängen under natten. Sedan är det någon som öppnat, slängt instruktionen och satt ihop härligheten i totalt mörker. När man väl kommer till sans inser man att ögonen blir svåra att få upp. Även efter ett par minuter. När man väl kravlat sig över sängkanten och sitter och vinglar med benen så inser man att det inte är något som sitter rätt på hela kroppen. Benen verkar olika långa, armarna sitter mitt på kroppen, huvudet snett mellan axlarna och som pricken över iet måste du ha sovit på en hög med galgar. Förbryllat undrar du hur du ska lyckas trycka ner dig i mänskliga kontorskläder och verka presentabel. En hel dag. För att inte tala om att låta bli att somna i bilen på väg hem.

Ungefär så här kan det vara en tisdagsmorgon. Men jag måste erkänna att med tanke på hur målbilden såg ut för dagen har jag klarar mig förvånansvärt lindrigt undan. Jag vågar inte ropa hej än för veckan är ju inte slut på långa vägar. Imorgon ges nya möjligheter.

Med det är det väl bara att önska alla medsystrar och -bröder lycka till. Må du känna dig pigg och alert resten av veckan!