Dagen

Dagen har varit helt vigd åt Göteborgsvarvet. Att vara nervös innan och försöka planera in allt i rätt ordning så att jag står lugn och balanserad med en massa happy thoughts i min startgrupp när det är dags.

När startskottet går kommer jag på att jag ska starta min gps-klocka. Att den inte snackat med någon gps de senaste två åren hade jag inte en tanke på och det tog ett bra tag innan kommunikationen kom igång. Inte för att det spelade så stor roll just idag, hade lite på känn att det inte skulle bli något personbästa.

Första milen gick dock ganska fort men det straffade sig och den sista var bra tung. Där var det pannbenet som gjorde att jag tog mig fram, steg efter steg. Väl inne i Slottsskogen höll jag nästan på att att börja gråta av glädje för nu var det inte långt kvar och jag kunde känna det i hela kroppen.

Det sista gick det lite snabbare och jag såg framför mig hur jag skulle spurta när jag kom in på stadion. Den spurten känns som ett lyckosurr i hela kroppen och det såg jag verkligen fram emot. På krönet på backen sprang jag förbi en tjej som hade slutat springa. Så kan vi ju inte ha det, att att vi lägger av 200 meter innan mål. Jag sträckte ut handen till henne och sa att nu springer vi. Hon hade så ont i rumpan att hon inte kunde fortsätta men hon tog min hand ändå. Så nära till mål är det bara att bita ihop och vi sprang, hand i hand den sista biten. Ont i rumpan och ont i fötter får man ha en annan gång, efter mållinjen. Nu är det bara målet som gäller. Vi sprang hand i hand ändå in i mål och sedan blev det en stor och trött kram som tack för en god insats.

Tiden och spurten jag skulle lägga in det sista glömde jag helt bort. Som tur var hade andra koll på tiden och kunde berätta. Det blev inte den bästa tiden men den tredje bästa av sex Göteborgsvarv och med tanke på hur modest min träning har varit det senaste halvåret kunde jag inte förvänta mig stordåd och är således nöjd med tiden det blev.

I morgon lovar och svär jag att vi pratar smycken och stenar igen! Idag gick det inte riktigt men så mycket Göteborgsvarvet i skallen.

Detta är inlägg 73 av 100 i inititiativet #Blogg100 som går ut på att skriva ett blogginlägg om dagen med start den 5 mars 2017.

2 Comment

  1. Woho, grymt jobbat!!

    1. admin says: Svara

      Tack!

Kommentera