Det här med kommentarer

Det här med kommentarer i sociala medier tycker jag är lite intressant. Själv gillar jag att lämna avtryck, jag visar att jag läst och lämnar min reaktion på texten. Själv tycker jag det är roligt när jag får sådana avtryck och tänker att andra tycker säkert det också.

Många bloggare får ofta glada hejarop och det är kul, vi ska sprida de positiva vibbarna för de gör ju bara gott! Andra får så mycket tråkiga kommentarer att man snudd på blir mörkrädd. Personen som sitter vid tangenterna måste vara ute efter att vilja missförstå, vad som än skrivs. En bra regel tycker jag är att man ska kunna säga det man skriver till bloggaren direkt. Om man inte kan med, ja då är man nog lite fel ute.

På Instagram går engagemanget lite upp och ner beroende på hur mycket tid som finns över att lägga på denna kanal. När jag är lite mer aktiv gillar jag att även där lämna glada hejarop på en vacker bild eller sucka lite avundsjukt över den perfekta stranden som har besökts. Jo, det hör ju till men alltid med glimten i ögat och på ett positivt sätt. Något jag har märkt där är att flera svenska profiler är dåliga på att återkoppla på en kommentar. Varför har jag inte riktigt listat ut ännu men jag funderar på det. Har du ett inspel till den utredningen är du mer än välkommen att höra av dig för jag undrar verkligen vad det här svenska fenomenet kommer sig av.

Nu kan det här låta som ett långt och omständligt sätt att säga, ”ro hit med mer kommentarer!” men så är inte alls fallet. Det här är funderingar som dyker upp ibland som jag ville skriva om. Jag tänker mig att det en vacker dag kanske börjar trilla in lite avtryck även här och att det inte bara blir kommentarer på utrikiska från suspekta webadresser. Då blir jag jätteglad så klart men så länge fortsätter jag lämna avtryck hos andra för det vet jag att de blir glada över och jag gör gärna andra glada på ett så enkelt sätt.

Detta är inlägg 49 av 100 i inititiativet #Blogg100 som går ut på att skriva ett blogginlägg om dagen med start den 5 mars 2017.