Yoga

Passion Weave Golden White

Någon period varje år brukar jag gå på yoga och i måndags var det dags att starta årets omgång. Jag gillar att träna ute och därför blir det ofta yoga när det inte är riktigt lika mysigt att träna ute. Som när bara tanken på att dra på sig tunna lycrakläder och ge sig ut i mörkret ter sig som ett smärre självmordsuppdrag medelst ihjälfrysning. När det däremot börjar bli ljusa kvällar och syréndoft i luften, då vill jag inte gå in och svettas.

Min arma kontorsråtterygg behövde sig verkligen en omgång yoga. Att stretcha, böja, twista och bända så man får igång cirkulationen igen är verkligen välbehövligt. Att hålla på och sträcka och tänja medan du bara umgås med dig själv och lyssnar in kroppen är verkligen mumma för både kropp och själ. Efter ett par gånger blir det som att kropp och sinne hittar tillbaka till det där gemensamma språket de hade för längesedan. Så att de plötsligt förstår varandra och kan börja samarbeta.

-”Jaha, du gillar alltså inte sega råttor till frukost?” Typ så. Snarare blir det tydligt vad kroppen vill ha och mår bra av. Och du vill också ge det till den så att ni tillsammans kan fungera så bra ni bara kan tillsammans.

Eller är det bara jag som vill äta färska frukter och nötter och skölja ner det med lite grönt osötat te som smakar hö efter ett yogapass? Hur som helst hoppas jag varje vecka att den känslan ska hålla i sig riktigt länge så att jag just detta året kan bli en lite bättre version av mig själv. Namaste på det!