Kontorsråtta på yoga

Foto: GP

Jag har försökt hitta ett tillfälle att gå på yoga för Monika Björn. Vi har hängt lite på Instagram och eftersom hon bor i mina hoods ville jag ta tillfället när hon var på hemmaplan och yogade. Det fanns flera tillfällen i november och december men då hade jag fullt upp. Idag kom så äntligen tillfället!

Ställde klockan, gick upp och flummade lite, drack en smoothie och kände att jag var i fas. Det höll i sig ända tills vi började passet. Två minuter in undrade jag förskräckt om mina fingrar skulle klara hela timmen. Det vi hittade på använder säkert CIA som förhörsmetod för kontorsråttor de vill pressa på hemligheter.

Sedan fortsatte det. Höfterna. Sätet. Oh my! Som kontorsråtta OCH löpare var det rena döden för stelheten man lyckats bygga upp med mycket stillasittande och endast korta förflyttningar mellan skrivare och matsal. Japp, jag går på rehab så jag springer inte så mycket just nu. Cyklar mest. Inte heller mumma för rörligheten när man tänker efter.

Innan timmen var slut, som för dagen var väääldigt lång, hann jag nog dela med mig av svett till både mattan och grannarna på flanken med godkänt resultat. För att inte tala om den där övningen när vi skulle ligga på golvet, trassla in armarna lite i benen och knyta ihop fingrarna bakom nacken. Yeay right! Det var ett ypperligt tillfälle att få känna sig som en medelålders, otränad kontorsråtta kan jag säga. Jag som aldrig varit särskilt stel tidigare skämdes nästan.

För att summera var det nog ett av de bästa passen jag varit på. En fruktansvärt duktig och tydlig instruktör som vet vad hon pratar om. Jag ska snabbt kolla in hemsidan och se när nästa möjlighet bjuds för att få känna sig som ett kassaskåp utan muskler. Så länge ser jag fram emot morgondagen med lika stor portion av bävan och nyfikenhet. På vilka mysko ställen kommer jag ha träningsvärk? Och kommer jag komma ur sängen över huvud taget?