Earth Hour

Den här veckan har det nästan varit lite körigt. Vi gick ut hårt och började med Internationella glädjedagen och vilken öppning, så skulle man alltid starta veckorna!

Sedan gick vi vidare och rockade sockorna på internationella Downs syndromdagen. Något jag tyvärr missade i den arla morgontimmen och resultatet blev ett par fantasilösa vita sockor. På båda fötterna. Jag vet, man kan inte vara bäst på allt.

Sedan var det lite lugnt ett tag och jag kunde hämta mig från sockfadäsen. Slicka såren och samla mig inför nästa stora dag. Våffeldagen. Jo tack, idag har vi ätit våfflor så vi klarar oss! Men om man tar med i ekvationen att jag var helt utsvulten, uttorkad och hade hallucinationer om energidryck innan jag kravlade mig fram till våffelbordet borde väl alla de där våfflorna göra att jag hamnade på noll igen. Eller?

Hur som helst, med magen i fyra hörn har jag nu gått runt hemma och släckt ner alla lampor och tänt ljus istället eftersom det är Earth Hour. Att vara med i en manifestation för vår jord är ganska självklart för mig och det var många år sedan vi först var med. Den där första gången tvingade jag alla i familjen att dra på sig vinterkläderna och ha lördagsgodiset på förstukvisten under en timme. Runt omkring oss hade jag satt upp en massa glasburkar med värmeljus så vi hade det faktiskt ganska trevligt, även om det var lite kallt.

Nu är det lätt att tro att man bara sitter i mörkret hemma alldeles själv utan att någon bryr sig eller att det ger någon effekt heller. Men så är inte fallet, Earth Hour har gett en hel del vilket är väldigt kul att läsa.

Varför jag var så utsvulten innan våfflorna kanske ni undrar? Hade varit ute hela dagen med lillgrabben och letat skor. Det är ett göra som inte är för veklingar.

Detta är inlägg 21 av 100 i inititiativet #Blogg100 som går ut på att skriva ett blogginlägg om dagen med start den 5 mars 2017.